De är så jag känner nu!
Tårarna bara rinner å rinner...
Så fort jag hör min tele ringa slutar jag andas... Förs än jag ser vem de är då börjar jag andas igen.

Nått mer som är så jobbigt är att man inte har nån älskling å luta sig mot... Har världens bästa vänner som finns där, men tyvärr är de inte samma sak som å få gosa in sig i sin älskades famn...
Men tur jag har Underbara vänner<3!!!

Måste verkligen försöka sova nu så jag orkar med dagen i morgon!

Älskade älskade pappa vad jag önskar jag kunde vara hos dig just nu! Men jag kommer så fort jag kan i morgon!!!

Kram